Postkodlotteriet – rasprofilering och geografiskt betingad rättslöshet under Tidölagarna

 

 Denna artikel undersöker de strukturella effekterna av den lagstiftning som föreslagits och implementerats inom ramen för det politiska Tidöavtalet (Regeringen, 2022a) i Sverige. Studien analyserar hur neutralt formulerad lagstiftning inom brottsbekämpning, migration och integration, när den tillämpas i ett redan segregerat samhälle, kan reproducera och förstärka strukturella ojämlikheter längs linjer av etnicitet, klass och geografi.

Den svenska politiska kontexten genomgick en markant förändring 2022 med bildandet av Tidöavtalet – en regeringsbildande överenskommelse mellan Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna (Regeringen, 2022a). Detta avtal innebar en formaliserande paradigmförskjutning i svensk politik, särskilt inom områdena migration, integration och brottsbekämpning. Ett omfattande paket av lagförslag, populärt benämnda Tidölagarna, har sedan dess genomförts eller är under utredning.

Formellt sett adresserar dessa lagförslag breda samhällsutmaningar som organiserad brottslighet, integrationsproblem och säkerhet. De är skrivna i allmänna termer, i enlighet med svensk rättsstatlig tradition och internationella konventioner som förbjuder diskriminering. Den kritiska forskningen om rätten och ojämlikhet pekar dock på att formellt neutral lagstiftning ofta har differentierade sociala effekter (Bonilla-Silva, 2017; Crenshaw et al., 1995). I ett samhälle präglat av etnisk segregation, socioekonomisk ojämlikhet och kulturella hierarkier riskerar även neutrala regler att förstärka existerande marginalisering.

Denna artikel argumenterar att Tidöavtalets lagstiftning, genom sin specifika design och fokus, skapar en institutionell arkitektur som systematiskt exponerar vissa demografiska grupper för intensifierad statlig kontroll och minskat rättsskydd, samtidigt som den befäster normer om nationell tillhörighet på ett exkluderande sätt. Således uppstår ett de facto differentierat rättsskipande, trots en de jure likhetsprincip.

1. Vilka är de huvudsakliga policyinriktningarna och de underliggande normativa antagandena i Tidöavtalets lagstiftningspaket?
2. Genom vilka specifika mekanismer och rättsliga verktyg kan dessa lagar producera strukturellt ojämna effekter?
3. Hur samverkar dessa lagar med existerande sociala kategorier (etnicitet, klass, kön, geografi) för att skapa särskilt utsatta positioner?

Artikeln drar från flera akademiska fält: (a) statsvetenskap genom att analysera högerpopulistisk policymaking i en koalitionskontext, (b) kritiska rättsstudier genom att undersöka rättens roll i att upprätthålla ojämlikhet, och (c) migrations- och integrationsforskning genom att kartlägga de strukturella effekterna av ny lagstiftning.

 

Strukturell diskriminering och rätten som social ordning

Från individfokus till strukturell analys

Traditionell rättslig diskrimineringsanalys har fokuserat på avsiktliga handlingar mot enskilda individer (direct discrimination). Denna analysmodell visar sig otillräcklig för att förstå samtida former av systematiskt utanförskap (Lentin, 2020). Konceptet strukturell diskriminering (Schierup et al., 2017) förskjuter fokus från individers avsikter till hur samhällets institutioner, regelsystem och rutiner – oavsett avsikt – systematiskt producerar ojämna utfall för olika grupper. Rätten är här inte en neutral skiljedomare, utan en aktiv del av den sociala ordningen som kan både utmana och reproducera hierarkier (Barker, 2017).

“Färgblindhetens” paradox

Den kritiska rättsteorin (Critical Race Theory), särskilt dess analys av “färgblind” (color-blind) rasism, erbjuder ett kraftfullt verktyg (Crenshaw et al., 1995; Bonilla-Silva, 2017). I dessa teorier ses rättens anspråk på neutralitet och färgblindhet inte som en lösning på rasism, utan som en mekanism för att upprätthålla rasifierad ojämlikhet i en tid då explicita raslagar är oacceptabla. Genom att aktivt ignorera ras och etnicitet som analytiska kategorier görs strukturell ojämlikhet osynlig och därmed svår att rättsligt utmana. Lagstiftning som formellt är “färgblind” kan därför befästa ojämlikhet genom att förbjuda just de remedier som tar hänsyn till historisk och strukturell skada.

Intersektionalitet som analytiskt verktyg

Kimberlé Crenshaws (1989) begrepp intersektionalitet är centralt för att förstå hur Tidölagarnas effekter koncentreras på specifika kroppar och platser. Intersektionalitet hävdar att olika former av makt och diskriminering (baserade på t.ex. ras, klass, kön) inte verkar additivt, utan samverkar för att skapa unika former av utanförskap och sårbarhet. För att förstå effekten av en lag som utökar polisens befogenheter i vissa områden, måste vi därför analysera hur den interagerar med redan existerande föreställningar om vilka (unga män), av vilken bakgrund (utländsk), i vilka kroppar (icke-vita), i vilka områden (utsatta) som utgör ett potentiellt hot. Det är i denna samverkanspunkt som lagens differentierande effekt blir tydligast.

Geografisk profilering

Den kritiska geografin har belyst hur rumslig segregation är både ett resultat av och en förutsättning för social ojämlikhet (Schierup & Ålund, 2011). När lagstiftning riktar särskilda åtgärder mot specifika geografiska zoner (t.ex. “utsatta områden”), sker en översättning av sociala problem till rumsliga problem. Denna geografiska profilering fungerar som en rättsligt acceptabel proxy för direkt etnisk eller klassbaserad profilering (Polismyndigheten, 2023). Den individ som vistas i zonen blir per automatik föremål för förhöjd kontroll, vilket institutionaliserar en differentierad nivå av rättsskydd baserat på postnummer – ett postnummer som i det svenska sammanhanget är starkt korrelerat med etnisk och socioekonomisk sammansättning (Brottsförebyggande rådet, 2021).

Metod och material

Denna studie tillämpar en kvalitativ metod med en kritisk ansats. Den primära analysen är en kritisk policy- och rättstextanalys av de lagförslag som presenterats under Tidöavtalets mandat. Materialet omfattar:
*Lagtexter och propositioner: Särskilt Prop. 2022/23:120 (Regeringen, 2022b) om särskilda polisiära åtgärder i vissa områden och Prop. 2022/23:191 om integration (Regeringen, 2023).
Politiska dokument: Tidöavtalet (Regeringen, 2022a) och relaterade policydokument.
*Myndighetsrapporter: Polisens Nationella operativa bild – utsatta områden (Polismyndigheten, 2023) och BRÅ:s forskning om polisens användning av visitering (Brottsförebyggande rådet, 2021).
Statens offentliga utredningar (SOU): Särskilt SOU 2020:54 om en reformerad medborgarskapslagstiftning (SOU, 2020).

Dessa primärkällor analyseras genom det teoretiska ramverket som presenteras ovan. Analysen fokuserar på (a) den språkliga och rättsliga konstruktionen av problem och lösningar, (b) de underförstådda antaganden om “normala medborgare” och “problematiska beteenden”, och (c) de institutionella mekanismer som etableras.

Sekundärlitteraturen används för att kontextualisera och tolka primärmaterialet, samt för att dra historiska och komparativa paralleller. Studien kombinerar således rättsdogmatisk precision med samhällsvetenskaplig kritik.

 

Tidölagarnas tre sfärer av differentierad kontroll

Brottsbekämpning och rumslig kontroll

Proposition 2022/23:120 (Regeringen, 2022b), som ger polisen rätt att genomföra kroppsvisitation och visitering av fordon i särskilt utsatta områden utan konkret misstanke mot den enskilde, representerar ett paradigmbyte i svensk brottsbekämpning. Den inför en princip om platsbaserad misstanke. Medan lagen motiveras med att bekämpa allvarlig brottslighet, skapas en rättslig zon där den enskildes grundläggande rättighetsskydd (skyddet mot godtyckliga ingripanden) är försvagat.

Den kritiska effekten ligger i överlappningen mellan den rättsliga zonen och den sociala verkligheten. De områden som klassificeras som “särskilt utsatta” av Polisen (Polismyndigheten, 2023) är inte bara platser med högre brottsstatistik, de är också platser med hög andel invånare med utländsk bakgrund (i genomsnitt 65%), hög arbetslöshet och låg socioekonomisk status. Kroppen som rör sig i detta område – särskilt om den är ung, manlig och upplevs som “icke-svensk” – blir således en kropp under permanent potentiell misstanke. Detta är geografisk profilering med differentierad rättighetsskipning som följd. Det förstärker processer av “ghettofiering” (Schierup & Ålund, 2011), där områdets stigma leder till ökad kontroll, minskat förtroende och utflytt, vilket cementerar utanförskapet.

Villkorat medborgarskap och kulturella barriärer

SOU 2020:54 och relaterade propositioner (Regeringen, 2023) föreslår en skärpning av kraven för uppehållstillstånd och medborgarskap, inklusive förlängd vistelsetid, striktare försörjningskrav och ett förstärkt “loyalitetskrav” (SOU, 2020). Formellt är dessa krav universella. Strukturellt skapar de ett system av **hierarkiska medborgarskap** (Lundberg, 2022).

Socioekonomisk differentiering: Att uppfylla strikta försörjningskrav förutsätter tillgång till en stabil arbetsmarknad. Forskning visar konsekvent på etnisk diskriminering på den svenska arbetsmarknaden (Diskrimineringsombudsmannen, 2023). Således blir integrationskravet en strukturell barriär som är svårare att passera för den som redan är utsatt för arbetsmarknadsdiskriminering. Systemet belönar de som redan har fördelar.

Kulturell differentiering: Kravet på “lojalitet” och “gott uppförande” (SOU, 2020) öppnar för en bedömning av värderingar och levnadssätt. Konservativa religiösa åsikter, utökade familjenätverk, eller andra icke-individualistiska sociala former kan – i en politisk kontext där integration ofta likställs med assimilering till en specifik svensk norm (Borevi, 2014) – tolkas som tecken på bristande integration. Detta skapar en osynlig gräns för personer vars kulturella kapital inte matchar den sekulära, individualistiska majoritetsnormen.

Konstruktionen av den “riskkroppen”

Effekterna av politikerna inom brottsbekämpning och migration/integration samverkar inte additivt, utan multiplikativt (Crenshaw, 1989). De konstruerar en specifik social typ – en **riskkropp** – som är särskilt utsatt för statens kontrollapparat:
Kroppen: Ung, manlig, fysiskt närvarande i det offentliga rummet.
Platsen: Bosatt i ett geografiskt område klassat som “utsatt” (Polismyndigheten, 2023).
Biografin: Med en migrationsbakgrund som placerar denne i det villkorade uppehållsrättssystemet (SOU, 2020).
Kulturen: Med levnadssätt eller uttryck som kan associeras med “icke-integration” (Borevi, 2014).

För denna konstruerade riskkropp innebär ett polisingripande inte bara en juridisk händelse, utan en potentiell existentiell kris som hotar uppehållsrätten. Samtidigt ökar sannolikheten för ett sådant ingripande på grund av den platsbaserade misstankegraden (Regeringen, 2022b). Detta skapar en cirkel av förhöjd sårbarhet och kontroll som är unik för denna intersektionella position.

Den strukturella (re)produktionen av “svenskhet”

Tidöavtalets lagstiftning kan förstås som en del av en bredare europeisk trend där högerpopulistiska krafter omdefinierar nationell identitet och medborgarskap genom en kombination av sträng migrationskontroll och en retorik om kulturellt försvar (Hertzberg, 2021). I den svenska kontexten sker detta dock inte genom öppet etnonationalistisk retorik i lagtexten, utan genom en serie strukturella åtgärder.

“Svenskhet” befästs här inte som en positiv identitet, utan som en rättslig och social gräns. Den som lätt kan passera poliskontroller utan misstanke, som automatiskt uppfyller försörjningskraven genom sitt etablerade liv, och vars kulturella uttryck inte behöver försvaras eller förklaras, upplever sin “svenskhet” som ett normativt och rättsligt skydd. Den som ständigt riskerar att bli stoppad, som måste bevisa sitt ekonomiska och kulturella värde, och vars livsform ses som ett integrationsprojekt, befinner sig på andra sidan gränsen. Lagstiftningen institutionaliserar och formaliserar denna gräns.

Detta är inte nödvändigtvis en avsiktlig effekt hos varje enskild lagstiftare, utan en produkt av en policy som är “blind” för de strukturella ojämlikheter den verkar inom (Bonilla-Silva, 2017). Följderna är dock reella: ett underminerat rättssäkerhetsideal, ett försvagat socialt förtroende, och en fördjupad klyfta mellan en grupp med fullt medborgarskap och en grupp med förhandlingsbar, villkorad och ständigt ifrågasatt tillhörighet.

Slutsats

Genom sitt specifika fokus på geografisk brottsbekämpning (Regeringen, 2022b) och villkorat medborgarskap (SOU, 2020), skapar en differentierad institutionell verklighet. Trots formell neutralitet reproducerar och förstärker den strukturella ojämlikheter baserade på etnicitet, klass och geografi. Mekanismerna inkluderar geografisk profilering (Polismyndigheten, 2023), socioekonomiska barriärer i integrationssystemet (Diskrimineringsombudsmannen, 2023), och en kulturell bias i bedömningen av “lojalitet” och “gott uppförande” (Borevi, 2014).

Artikeln bidrar till förståelse av hur högerpopulistisk policy kan implementeras i en skandinavisk kontext – inte genom att bryta med rättsstatligheten, utan genom att utnyttja dess verktyg för att etablera en hierarki av rättigheter och skydd (Hertzberg, 2021). Den pekar på behovet av att utveckla policyverktyg som aktivt motverkar strukturella effekter, såsom ojämlikhetskonsekvensanalyser (inequality impact assessments) som skulle kunna komplettera de regelbundna konsekvensutredningarna. Framtida forskning bör med etnografiska och kvantitativa metoder fånga den levda erfarenheten av denna differentierade rättsskipning i de områden som är mest berörda.

—

Referenser

Barker, V. (2017) *Nordic Nationalism and Penal Order: Walling the Welfare State*. London: Routledge.

Bonilla-Silva, E. (2017) *Racism without Racists: Color-Blind Racism and the Persistence of Racial Inequality in America*. 5th ed. Lanham: Rowman & Littlefield.

Borevi, K. (2014) ‘Multiculturalism and Welfare State Integration: Swedish Model Path Dependency’, *Identities: Global Studies in Culture and Power*, 21(6), pp. 708–723.

Brottsförebyggande rådet (2021) *Polisens användning av visitering: En forskningsöversikt*. Rapport 2021:15. Stockholm: BRÅ. Tillgänglig på: https://bra.se/download/18.2e4a6a0b17d3b9a5625c3a/1623742017962/2021_15_Polisens_anvandning_av_visitering.pdf [Hämtad 6 maj 2024].

Crenshaw, K. (1989) ‘Demarginalizing the Intersection of Race and Sex: A Black Feminist Critique of Antidiscrimination Doctrine’, *University of Chicago Legal Forum*, 1989(1), pp. 139–167.

Crenshaw, K., Gotanda, N., Peller, G. and Thomas, K. (eds.) (1995) *Critical Race Theory: The Key Writings That Formed the Movement*. New York: The New Press.

Diskrimineringsombudsmannen (2023) *Rasism och diskriminering på arbetsmarknaden*. Rapport 2023:2. Stockholm: DO. Tillgänglig på: https://www.do.se/globalassets/rapporter/2023/rapport-2023-2-rasism-och-diskriminering-pa-arbetsmarknaden.pdf [Hämtad 6 maj 2024].

Hertzberg, F. (2021) ‘The Swedish Paradox: Immigration, Welfare Chauvinism and the Limits of Solidarity’, *Journal of Ethnic and Migration Studies*, 47(12), pp. 2809–2826.

Lentin, A. (2020) *Why Race Still Matters*. Cambridge: Polity Press.

Lundberg, A. (2022) *The Limits of the Law: Discrimination and Exclusion in Swedish Migration Policy*. Doktorsavhandling. Lund: Lund University.

Polismyndigheten (2023) *Nationell operativ bild – utsatta områden 2023*. Rapport 2023:1. Stockholm: Polismyndigheten. Tillgänglig på: https://polisen.se/siteassets/dokument/ovriga_rapporter/polismyndighetens-arsrapport-for-utsatta-omraden-2023.pdf [Hämtad 6 maj 2024].

Regeringen (2022a) *Överenskommelse för Sverige*. Stockholm: Regeringskansliet. Tillgänglig på: https://www.regeringen.se/4a9d9a/contentassets/00f5a264f6c14214b0f2ff73c2d64c1d/overenskommelse-for-sverige.pdf [Hämtad 6 maj 2024].

Regeringen (2022b) *Föreskrifter om särskilda åtgärder vid allvarlig störning av den allmänna ordningen eller brottsligheten i ett visst område*. Proposition 2022/23:120. Stockholm: Regeringskansliet.

Regeringen (2023) *Stärkt integration och minskad arbetslöshet bland personer födda utomlands*. Proposition 2022/23:191. Stockholm: Regeringskansliet.

Schierup, C.-U. and Ålund, A. (2011) ‘The End of Swedish Exceptionalism? Citizenship, Neoliberalism and the Politics of Exclusion’, *Race & Class*, 53(1), pp. 45–64.

Schierup, C.-U., Ålund, A. and Neergaard, A. (eds.) (2017) *Reimagineering the Nation: Essays on 21st Century Sweden*. Frankfurt am Main: Peter Lang.

SOU (2020) *En reformerad medborgarskapslagstiftning – ökad integration och tydligare regler*. Statens offentliga utredningar 2020:54. Stockholm: Regeringskansliet. Tillgänglig på: https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2020/09/sou-202054/ [Hämtad 6 maj 2024].